Inte igen....!

Är jag en sadistisk ank-hatande psykopat eller har ni också känt att ni vill sparka en anka? Åtminstone plocka upp den och kasta den riktigt hårt i vattnet så den gör ett magplask och får lite ont? Det är kanske inte just bara ankor men ibland vill jag ha ett föremål som tar emot all negativ energi jag har inom mig...

Igår var jag och hälsade på min fina vän Anna. Vi har jättekul tills granntanten ringer och säger...."Mweeh, er bil har rullat ner för backen..." Er bil tänker ja? Det är ju Min bil som står längst bak!?!?! Fan...!!
Springer ut och hittar min bil nedanför min väns branta uppfart. Går nedför backen och hoppas på det bästa men efter som den sjuke jäveln Shakespear skrev en fördömd historia om fjanten Romeo Von Montague så har det sedan dess legat en förbannelse över namnet (självklart är det inte Shakespears fel men en syndabock måste finnas!). En järnstolpe har penetrerat baken på min bil och en brevlåda har repat upp sidan. (Vart är den där ankan?!?!) Visst finns en smula klantighet i hela situationen men det förhindrar inte att situationen fortfarande kräver en anka!

Otur förföljer mig och tar det inte slut snart så får ankorna se upp! För snart går jag berserkagång i ankdamar och skriker hysteriskt!

(Observera att detta endast är tankar. Jag har aldrig och tänker aldrig skada en faktsikt levande anka. "Ankan" är endast en abstrakt tankte, ett påhittat objekt. Jag gillar djur....)