Hard Working...

Ni har sakert hort den lojliga frasen "Nar jag var ung sa va allt mycket tuffare", "Nar jag var ung sa va jag stor och stark som en..." eller "Du skulle vart med i Finska Vinterkriget 67"....ja, de lojliga fraserna som vuxna sager for att ursakta en eventuellt dalig fysik eller bara for att desperat forsoka imponera dagens ungdomar....Jag har skaffat mig den frasen!

Nu kan jag till mina framtida barn och barnbarn anvanda inledningsfrasen "Nar jag var ung" och sedan beratta for dem hur hart jag jobbade i det magiska landet OZ. For hart det har jag jobbat, mycket hart. Pa bilden ser ni mina fotter och jag kan for er beratta att jag har haft bade strumpr och heltackande skor pa mig och trots detta lager av tyg sa har dammet fran vattenmelonsfalten trangt igenom och gjort mina fotter smutsiga. 9 timmar om dagen gick vi runt pa ett steckande falt (30 - 40 grader+), utan nagot som helst skydd ifran solen grymma stralar och plockade vattenmeloner. Vattenmeloner som vagde mellan 5 - 20 kg tvingade oss igenom den grymma dagen. Boja sig ner, plocka upp melonjaveln, ga tva steg, ta nasta, tva steg till osv....Damm upp i nasan, munnen, orat, rumpan, overallt och ingenstans....

Jenny Grunt i Marreebba...Jag tycker valdigt illa om dig....

//Romeo

3 manader....

3 manader har nu gatt sedan jag och mina vanner lamnade sveriges granser. 3 mander har gatt sedan jag sag "Munchen" pa Arlandas tv-skarmar. 3 MANADER har gatt sedan lukten av kebab spreds sig runt min narhet och fyllde min nasa med lust av att ata den....ja, ni fattar vinkeln....

Hur trivs jag nu efter 3 mander i landet dar allt ar mycket storre? Om jag svarar att min lycka ar proportionell till landets storlek sa hoppas jag att ni forstar hur bra jag trivs....Vi har antligen hittat en lagenhet som ar mer an underbar (bilder kommer sa smaningom, inte bara pa lagenheten utan aven pa allt annat jag tar kort pa nar jag later min kamera klicka hej-villt) och jag har inte kannt mig sa hemma utanfor Habo pa ett bra tag. Bilden jag laddat upp har visar vad vi har tillgang till runt kl 1900 om man vill ta en rofylld promenad da kvallen sakta smyger sig pa. Samma plats blir till den mest underbara strand jag skadat i mitt liv, fylld av massa sand och annat som hor stranden till. Att vi dessutom sakta men sakert vandrar mot sommaren gor att gladjen inom mig vaxer likt ett litet fro pa en vacker ang fylld av blommor....

Det kommer droja lange tills nasta inlagg sa las detta manga ganger och fa jag inga kommentarer sa kan det bli ett av de sista jag skriver....

Cheers

//Romeo